Igår kväll satt vi och kollade på en film när ett okänt mobilnummer ringde mig och jag svarar i princip aldrig när det händer, av den enkla anledningen att det oftast är någon försäljare som vill sälja på mig någon bra deal...
Men efter att ha tryckt på upptaget så ringer det igen och då tänker jag: vad nu då?!

Det kanske kan kan vara något viktigt... Så jag svarade lite lätt irriterat och då är det någon snubbe som jag inte kommer ihåg vad han hette, men han han pratade engelska iaf, det hann jag registrera så jag kopplade om min hjärna lite snabbt för det är inte varje dag pratar det språket, men det klarade jag av ganska bra tycker jag...

Anledningen till att jag fick samtalet var att jag hade anmält mig till en tävling hos Close-Up Magazine där man "tävlade" om chansen att träffa medlemmarna från Opeth på en rockklubb i Stockholm där deras nya skiva Heritage skulle framföras för första gången i sin helhet för allmänheten...  

Klockan var alldeles innan 18 när jag svarade och kl.21 skulle träffen ske vid Rocks, det var i senaste  laget för att kunna ta ett tåg från Gävle så det fick bli bil... Tog med mig Emma trots att hon tydligt sagt att hon inte gillar Opeth då det är "skrikmusik", men snäll som hon är så följde hon med ändå.. 

Kanske främst för att se till att jag kom fram till rätt plats och att jag inte skulle få psykbryt i bilen troligen... (har en tendens att få det då jag kör fel)
Mycket hjälp hade vi av den underbara uppfinningen som stavas GPS, hade troligen inte gått så bra utan den...

Det gick klanderfritt att hitta fram iaf (host) och lite förvånade blev vi ju över den bedriften! 

Direkt när vi klivit ut ur bilen så kom det en något överförfriskad herre ut från någon krog och han ville något men frågan är vad? 
Han blev iaf rädd när han kollade på mig av någon anledning, tydligen såg jag ut som jag skulle mörda honom eller något i den stilen...

Rädd för mig?! Jag som ser ut som att jag vill ta hela världen i min famn och bara vill alla det bästa... Allvarligt så har jag fått höra X antal gånger att jag ser sur och arg ut av någon anledning, varför det är så vet jag inte då jag oftast inte känner mig på det sättet... 

Efter ett tag fick vi tillsammans med de andra som var där för att träffa Opeth komma in och det dröjde en stund innan bandet gjorde entré, de presenterades och sedan började skivan spelas. Under tiden så kunde man prata med bandet om man kände för det och dricka öl... 
Jag själv valde att sitta vid ett bord i ett hörn och lyssnade på skivan med Emma vid min sida, för vad fan ska man säga till någon som är ett med i ett band man har som favoriter?
Jag kom inte på något vettigt att kliva fram att säga så jag bara satt där och iaktog alla andra som var där, om jag hade druckit några öl kanske jag hade vågat göra något men då hade jag nog sagt något som jag idag hade ångrat... 

Efter att skivan var klar smet vi iväg och det var inte så mycket mer med det...

Så egentligen kan man undra varför man åker 17 mil enkel resa för att höra en skiva man redan hört säkert 20 gånger redan? (låtarna finns på youtube) Har inget vettigt svar på det men det var trevligt ändå.

Jag föredrar nog att beundra mina "idoler" på avstånd när jag ser dem framträda och inte låtsas vara bekant med dem som många andra, alla är olika...
 

Sen kan man ju fråga sig hur bandet i detta fall upplever fansen?
Tycker de att det är kul att träffa okända människor som vill ta bilder på dem och prata om musiken de gjort?
Det tillhör ju deras jobb men jag inbillar mig att de också i många fall ser det som så, ett måste...
 
Nu hoppas jag att jag får hem nya skivan i veckan som utlovat så jag får lukta på den... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag beundrar personer som gör ändringar i sitt liv när de känner att de vill göra något nytt, tyvärr så har inte alla modet eller kraften att bryta sig loss från det de har idag även om de känner att de skulle vilja...Den jag närmast kommer att tänka...

I fredags åkte vi iväg till Göteborg för att se Galenskaparnas 30-års föreställning på Lorensbergsteatern, själv kände jag mig mest som en medhängare som följde med då jag inte är något större fan av ensemblen. Men jag visste att Emma verkligen ville...

Har inte lyssnat så värst mycket på David Bowie men skivan: The Man Who Sold The World (1970) gillar jag, främst titelspåret. Upptäckte nu i kväll att det fanns två olika omslag när jag letade efter den på vinyl på tradera. Först hittade jag den inte...

Tack för att du står ut med mig och mina dumma (ibland) idiotiska kommentarer jag ger dig nu när du är gravid, har väldigt svårt för att tänka innan jag talar när jag är med dig, kan inte hjälpa det. Det är stor skillnad över hur jag är på jobbe...

Idag när jag var ned i tvättstugan så hade någon imbecill person inte tömt maskinerna från tvätt, dessutom så hade de glömt att starta en maskin... Jag hävde ner allt i en trådbackskorg och åkte upp och letade reda på syndaren, en yrvaken person öppn...