Tack för att du står ut med mig och mina dumma (ibland) idiotiska kommentarer jag ger dig nu när du är gravid, har väldigt svårt för att tänka innan jag talar när jag är med dig, kan inte hjälpa det.

Det är stor skillnad över hur jag är på jobbet där jag mest håller käften och tänker på det som ska hända oss i framtiden, fatta att vi ska bli föräldrar (stort är det).. Är så många tankar som far omkring över hur det kommer bli: först och främst vilken sort som ligger i din mage? Även om vi är ganska övertygade om att det är en liten flicka vi gjort, som kommer att heta? Hur kommer det att vara att uppfostra en människa egentligen, att vara de viktigaste personerna i ett barns liv? Är ett sjukt stort ansvar vi har framför oss och det är med en nyfikenhet, glädje, spänning, tillförsikt, längtan som jag känner den här tiden fram till i juni då bäbisen ska komma. 

Är inte en person som tror på högre makter utan jag tror att ens öde ligger i ens egna händer och jag är fruktansvärt glad över att jag har träffat dig, att du får mig att tro på en framtid som ser väldigt ljus ut där det för min del tidigare mest fanns mörker. Jag trodde inte att jag skulle finna någon som passade mig så bra som just du gör, men det är tydligt att det faktiskt är så. 

Vi passar så jävla bra tillsammans och det här är bara början på något nytt som jag älskar att jag delar med dig!