I fredags åkte vi iväg till Göteborg för att se Galenskaparnas 30-års föreställning på Lorensbergsteatern, själv kände jag mig mest som en medhängare som följde med då jag inte är något större fan av ensemblen. Men jag visste att Emma verkligen ville se det hela och för henne gör jag allt som står i min makt att göra.

Jag kan inte säga att jag vantrivdes på teatern trots att jag hade svårt att hålla mig vaken (hoppas ingen på scenen såg det), tyckte faktiskt att det fanns en hel del som var roligt då de har gjort en hel del genom åren som varit bra. 
När jag fick höra att Emma grät av lycka när hon äntligen fick se dem live blev jag väldigt glad för hennes skull, den meningen var värt allt.

Ungefär som mig kände nog sig Emma när hon följde med mig för att se Graveyard på en usel scen i Uppsala eller den gången hon följde med mig för att träffa killarna från Opeth i en skum källare i Stockholm trots att hon inte gillade något av banden, eller när hon följde med mig till Karlstad för att se Färjestad spela en finalmatch mot Skellefteå...

Men vad gör man inte för den man älskar? 

Veckan innan vi skulle åka ner dit så upptäckte jag att ett av mina favoritband skulle spela i staden på Pustervik (en ganska liten lokal som rymmer 750 personer) och jag kan säga att det var en väldigt trevlig överraskning då jag sett fram emot att se dem live ganska länge nu, senast jag hade chansen var när de spelade i Sandviken men då krockade det med lillebrors uppvaktning (30 år) och då valde jag det sistnämnda såklart.

Horisont som bandet heter är ett band som spelar hårdrock med tydliga 70-tals influenser (UFO), de är dessutom klädda rätt tidsenligt efter vad jag kunde se, de går hela vägen in. 
De kunde verkligen leverera kan jag säga och det var ett utav de bättre framträdanden jag sett ett band göra, inget spar på krutet där. 
Lokalen de spelade i var helt perfekt tycker jag då det är vid såna platser jag får ut mest av en konsert, stora scenbyggen är inget för mig har jag märkt. Själv befann jag mig på en läktare tillsammans med Daniel och drack Guiness, tröttheten var som bortblåst. 

 

Niklas

4 mars 2013 05:07

"liten lokal"? 750 personer??? Välkommen nästa gång vi spelar på Hot Iron i Tierp... hela lokalen inklusive bar, toa, trapphus och "scen".. ca 50 kvm. Hur skulle du benämna storleken på den lokalen? :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag beundrar personer som gör ändringar i sitt liv när de känner att de vill göra något nytt, tyvärr så har inte alla modet eller kraften att bryta sig loss från det de har idag även om de känner att de skulle vilja...Den jag närmast kommer att tänka...

Har inte lyssnat så värst mycket på David Bowie men skivan: The Man Who Sold The World (1970) gillar jag, främst titelspåret. Upptäckte nu i kväll att det fanns två olika omslag när jag letade efter den på vinyl på tradera. Först hittade jag den inte...

Tack för att du står ut med mig och mina dumma (ibland) idiotiska kommentarer jag ger dig nu när du är gravid, har väldigt svårt för att tänka innan jag talar när jag är med dig, kan inte hjälpa det. Det är stor skillnad över hur jag är på jobbe...

Idag när jag var ned i tvättstugan så hade någon imbecill person inte tömt maskinerna från tvätt, dessutom så hade de glömt att starta en maskin... Jag hävde ner allt i en trådbackskorg och åkte upp och letade reda på syndaren, en yrvaken person öppn...

Länge sedan man skrev på den här sidan men bättre sent än aldrig kan man ju säga när man inte hittar på en bättre förklaring. Har väl inte haft någon direkt lust att skriva heller för den delen och jag frågar mig själv varför jag har kvar denna "blog...