I fredags åkte vi iväg till Göteborg för att se Galenskaparnas 30-års föreställning på Lorensbergsteatern, själv kände jag mig mest som en medhängare som följde med då jag inte är något större fan av ensemblen. Men jag visste att Emma verkligen ville se det hela och för henne gör jag allt som står i min makt att göra.

Jag kan inte säga att jag vantrivdes på teatern trots att jag hade svårt att hålla mig vaken (hoppas ingen på scenen såg det), tyckte faktiskt att det fanns en hel del som var roligt då de har gjort en hel del genom åren som varit bra. 
När jag fick höra att Emma grät av lycka när hon äntligen fick se dem live blev jag väldigt glad för hennes skull, den meningen var värt allt.

Ungefär som mig kände nog sig Emma när hon följde med mig för att se Graveyard på en usel scen i Uppsala eller den gången hon följde med mig för att träffa killarna från Opeth i en skum källare i Stockholm trots att hon inte gillade något av banden, eller när hon följde med mig till Karlstad för att se Färjestad spela en finalmatch mot Skellefteå...

Men vad gör man inte för den man älskar? 

Veckan innan vi skulle åka ner dit så upptäckte jag att ett av mina favoritband skulle spela i staden på Pustervik (en ganska liten lokal som rymmer 750 personer) och jag kan säga att det var en väldigt trevlig överraskning då jag sett fram emot att se dem live ganska länge nu, senast jag hade chansen var när de spelade i Sandviken men då krockade det med lillebrors uppvaktning (30 år) och då valde jag det sistnämnda såklart.

Horisont som bandet heter är ett band som spelar hårdrock med tydliga 70-tals influenser (UFO), de är dessutom klädda rätt tidsenligt efter vad jag kunde se, de går hela vägen in. 
De kunde verkligen leverera kan jag säga och det var ett utav de bättre framträdanden jag sett ett band göra, inget spar på krutet där. 
Lokalen de spelade i var helt perfekt tycker jag då det är vid såna platser jag får ut mest av en konsert, stora scenbyggen är inget för mig har jag märkt. Själv befann jag mig på en läktare tillsammans med Daniel och drack Guiness, tröttheten var som bortblåst.