Idag var jag in till sjukhuset efter jobbet för att besöka mormor som legat där ett tag, hon är dement så jag var beredd på att hon inte skulle känna igen mig vid besöket...
Mycket riktigt så visste hon inte vem jag var men jag kändes så bekant sade hon, jag hjälpte henne med lite info om vem jag var och då verkade det gå upp ett ljus för henne om vem jag var (iaf för stunden) 

Under tiden jag var där så pratade vi om vilka som hade varit där, men hon hade inte så stor koll på hur det låg till, hon kom inte ihåg att min mor hade varit där t.ex Hjälpte också till det  lilla jag kunde med ett korsord hon höll på med, vi löste inte det hela men en liten bit på vägen blev det.

Hon kommer oftast ihåg saker som hänt sedan gammalt men inte det som hände igår, det är bara att finna sig i situationen och spela med känner jag, inget annat att göra.  

Idag bestämde jag mig för att köpa biljett till Opeths spelning på Arenan i huvudstaden den 8/12, gick och frågade kära sambon om hon ville med men jag visste ju svaret redan innan då hon klargjort sin avsky för "skrikmusik" som hon kallar det. 
Jag ville vara snäll och fråga iaf, för det är jag ju oftast.. Sen hur snällt det är att fråga någon som jag vet inte gillar musiken, det är en annan sak...
Har ingen aning hur jag kommer ta mig dit nu då det känns så avlägset, först ska ju nya skivan Heritage dumpa ned i brevfacket i september...

Har lyssnat på det första som släppts från nya skivan kanske sju gånger nu "The Devil´s Orchard" heter låten. Svårt att beskriva hur det låter när jag är i princip tondöv men jag vet vad jag gillar, det är som alltid med Opeth att man aldrig kan förvänta sig hur det ska låta.

Emma sa faktiskt att hon skulle följa med om vi hade en trekant med en kille till som skulle "sätta på mig", jag avböjde vänligt men bestämt.