Lyssnar på låten Flaming med Pink Floyd för första gången och det är ju en ganska intressant text om man säger så...

Alone in the clouds all blue.
Lying on an eiderdown. 
Yippee!
You can't see me, but I can you.

Lazing in the foggy dew.
Sitting on a unicorn. 
No fear!
You can't hear me, but I can you.

Watching buttercups cup the light.
Sleeping on a dandelion.
Too much!
I won't touch you, but then I might.

Streaming through the starlit skies.
Travelling by telephone.
Hey ho here we go!
Ever so high...

Alone in the clouds all blue.
Lying on an eiderdown. 
Yippee!
You can't see me, but I can you.

Jag skaffade körkort sent i livet av olika anledningar, men när jag väl tog tag i saken då anmälde jag mig till en intensiv i Falun. 
Tänkte att det var enda chansen för mig att genomföra det hela, inte för att jag tyckte att jag var en dålig förare och att jag inte kunde läsa in regler utan för att då skulle jag bli tvungen att läsa, inte hitta något annat mer intressant som att kolla på film eller så..  
Det var ju en omställning för mig att dela rum med okända människor då jag tidigare varit en enstöring hemma hos mina föräldrar, men det gick ganska bra ändå..
Det var inte många jag faktiskt pratade med men det var en kille jag delade rum med som gillade hårdrock och då var det ju inga problem att prata märkte jag om man hade någorlunda lika intresse..

När jag till slut klarade uppkörningen, efter andra försöket (första gången ansåg den gubben att jag tog för mycket risker) så hade man ju fler möjligheter att göra saker när man bor ganska avsides.. 

Första gången jag åkte iväg själv (utan gps) så var det till Gävle, som jag inte hade varit till om man bortser travet och hockeyarenan...
Så det var ju en utmaning i sig att hitta rätt när man är osäker på var man ska köra, hade försökt plugga vägen innan via eniro och det gick faktiskt över förväntan, hittade rätt på en gång..
Jag skulle då till konserthuset för att se Anna Ternheim och det är bland det bästa jag sett hitills hittills i mitt liv, det är inte ofta jag har känt att nackhåren rest sig men det var ett tillfälle...

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med den gången jag åkte till Stockholm med bil (själv) för att se Wolfmother på debaser utan någon gps, jag lyckades ta mig in till staden och jag var nog ganska nära mitt mål men jag var så stressad och jag var sent ute så det slutade med att jag körde hem utan att sett dem, så kan det gå.. 

Idag har jag gps.